Hah, trodde du verkligen på den? Jag är fortfarande bara 25 år.

Jaja, känns som man ruckit en god del i alla fall, för att ta några få exempel. Jag har firat julafton i en bärgningsbil, jag har firat nyår på en viktstation i Trondheim, och tro det eller ej, nu har man firat sin födelsedag 200 mil hemifrån på en idrottsplats med 200 klimakteriekossor med söta hundar.

Nu låter det där kanske väldigt brutalt, men så mycket kackling och skitsnack som det finns i det miljöet där får i alla fall jag leta länge efter. Dock väger hundarna upp det väldigt då, så det blev faktiskt inte så illa som man kunde tro.

Dessvärre visade det sig att vi kört 200 mil i onödan, då premien för Norges bästa i rallylydnad försvann med en diskvalificering. Jaja, sånn går nu dagarna, men inget dåligt som inte har något gott med sig. Det betydde att vi kunde lämna Harstad för denna gång, och kursen sattes nordöver och Alta.

Det är komiskt hur lätt man vänjer sig till vissa saker. Exempelvis har jag till stor del enbart kört i Nordnorge på vintern, och då är renar vita. Så det tog några sekunder innan jag uppfattade att det faktiskt var en ren vi såg längs vägen, då den var brun.

En kort liten sammanfattning av djur vi sett så långt längs vägen: Älgar, rävar, renar, hare (jepp, vi såg 1 hare, så den kom inte i flertal).

Men vi har även sett får, men de gick ju inte som alla andra normalt uppegående djur längs vägen, de skulle envisa sig med att gå i vägen.

Det som alltid är svårt när man skriver denna bloggen är att försöka gissa sig till vad för fint Laila kan ha tagit bilde på, så man kan baka in det på något sätt. Nu tänker du kanske att det mest logiska vore ju att man pratade samman, men det låter allt för komplicerat =)

Jo, längs med vägen hittade vi en väldigt koselig butikk där de sålde hantverkssaker av samer. När man kom in i det stora tältet möttes man av lukten av bål, på bänkar låg renskinn utlagt, och på bålet stod en rensoppa och småkokade. Det var en ganska magisk upplevelse, helt fram till du gick förbi bålet och hamnade i världens mest kommersiella samebutik med allt dilldall det stod Norge på du kan tänka dig.

Så jag väljer att bara komma ihåg precis de första 2 meterna i butikken, för det var ganska magiskt.

Ne, nu må jag faktiskt avsluta inlägget. Det kommer troligtvis ett till ikväll. Just nu står vi på en rastplats precis utanför Alta, rättning Kautokeino, och jag tror hu sa något att hu skulle ner och se på något vatten eller elv, så jag antar att det kommer ett bilde av det med.

Hmm, nu tror jag att jag fått med mig det som de kan tenkas vara bilde på.

Tills nästa gång, simma lugnt.