Okej, det märks att man inte riktigt har kommit in i skrivandet igen. Nu glömde jag skriva igår, och kanske till och med i förrgår. För att vara ärlig går dagarna lite ihop här. Vi har ju bara varit borta sedan i söndags, men med en lite udda dygnsrytm och det faktum att solen här uppe i norr knappt går ner finns det så mycket annat att tänka på än vad klockan är.

Hur som helst måste jag läsa det jag skrev sist så att jag vet var vi var. Ja, just det – mellan Mora och Sveg.

Vi fortsatte norrut, och ju längre vi körde desto kortare blev träden. Vi hann även med några små stopp längs vägen, bland annat vid världens största björn i trä och något som kanske var världens största fiskespö. Däremot tror jag inte att det var gjort av trä.

Resan fortsatte sedan norrut och avslutades ganska sent på kvällen, eller snarare natten, på en rastplats strax norr om Gällivare.

Nu börjar jag faktiskt komma ikapp.

Det som igår skulle bli en kort etapp på en fin asfalterad väg blev visserligen en kort etapp, men den tog betydligt längre tid än planerat. Mellan Kiruna och Abisko var det vägarbete, så man fick snigla sig fram på en ganska guppig grusomledning. Jag är ganska säker på att Lailas chips vid det här laget har skakats sönder till någon form av chipspulver.

Efter lite extra restid kom vi fram till vår första riktiga destination på den här resan – Björkliden, som ligger ungefär en halvtimme från Riksgränsen. Jag har varit här tidigare, men det var väldigt länge sedan. Ändå är det ungefär precis så som jag minns det.

Vädret är blandat, kan man väl lugnt säga. Det växlar mellan vindstilla och kraftiga vindbyar, regn, sol och mulet – allt inom loppet av femton minuter. Temperaturen har legat mellan 10 och 15 grader.

Planen är att stanna här till fredag, innan vi sätter kurs mot Norge.